djurhem

Raven och Bamse kommer riktigt bra överens. De är väl kanske inte "bästa vänner", men de är så pass mycket kompisar att de kan dela på fåtöljen.  :)

 

Cissi (Kattbojen) ringde och frågade om jag har lust och möjlighet att hjälpa till lite igen. Hon ska nämligen försöka fånga in fyra vilda kattungar och behöver ett jourhem till dem. Hon ska höra av sig igen om/när hon lyckas få tag på de små liven.

Trots att det har gått några dagar sedan den hemska upplevelsen i lördags och lugnet har infunnit sig, så får jag ändå ångest och lite panikartade känslor när jag tänker på det och vad som kunde ha hänt.  :/

Huvudrollsinnehavaren själv verkar inte ha fått några större men av händelsen; redan i lördags medan jag satt och försökte lugna ner mig så lade sig Rymmar-Raven på sängen och sov som om ingenting hade hänt.

Jag vet inte hur många gånger de här dagarna som jag har klappat på Raven och sagt: "Aldrig mer Raven, aldrig mer!"

I dag har Raven varit ute för både första och sista gången.

Det gick bra att ta på henne selen och kopplet; hon rullade inte runt runt på golvet som förra gången. Så jag tog med henne ut och satte ner henne utanför huset. Jag vet inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt hade hon tagit sig ur selen och sprang ut på vägen. Jag sprang så klart efter och då sprang hon fortare. In trädgårdar, ut på vägen, under parkerade bilar och över staket. Jag var så rädd att hon skulle försvinna och att jag inte skulle få tag på henne.  :O  Efter ett tag sprang hon som tur var in i ett slags garage/verkstad där jag kunde få tag på henne.

Aldrig mer! Så rädd jag var! Jag är fortfarande lite skakis tre timmar efter den upplevelsen. Jag fick också ett stort skrapsår på benet; förmodligen slog jag mig när jag en av gångerna kastade mig efter henne. Jag kände det inte då, men nu gör det ont.

Så lilla Raven får hädanefter stanna inomhus.

 

Eftersom Raven tycker att bollen är så rolig att leka med så grävde jag fram en gammal pingisboll som låg i en låda. Den brukade hemmets katter tycka om, så jag trodde att den skulle bli en succé. Jag tog fel. Igen.  :/

Hemmets katt sopade till den med tassen några enstaka gånger; han förstod i alla fall vad man ska göra med den. Bamse satt bara och stirrade på den och råkade av en händelse peta till den med tassen en gång. Det var allt. Raven som jag trodde skulle uppskatta den blev i stället rädd för den och smög bakom sängen. Den roliga leken blev alltså inte alls så rolig som jag hade hoppats. Antiklimax med andra ord.  :(

Raven lekte med sin boll förut. Full fart var det ett tag. Då blev Bamse väldigt intresserad och tittade på Raven när hon lekte. Så jag försökte få Raven och Bamse att leka med bollen tillsammans. Det gick inte så bra som jag hade hoppats; de förstod nog inte vad jag menade när jag rullade bollen mellan dem. Lite synd, för det hade ju varit grymt häftigt om de hade "sparkat" bollen till varandra.  :)

Jag ska göra ett nytt försök med att sätta sele och koppel på Raven och se om hon vill gå ut. Sist jag försökte gick det ju inte så bra; vi tog oss ju inte ens utanför dörren eftersom hon lade sig ner och rullade runt runt så fort hon fick på sig selen. Men eftersom både Bamse och hemmets katt tycker att det är roligt att gå ut i koppel så vore det ju kul om även lilla Raven ville följa med. Om vädret är bra så gör jag nog ett försök igen de närmsta dagarna.

Lilla Raven var på besök hos grannen i dag igen. Hon är så rolig; jag stod och pratade med grannen och båda hade dörrarna lite öppna. Då kom Raven och gick ut genom min dörr och rakt över till grannen och in genom hennes dörr. Precis som att hon gör det jämt och ständigt; som att det är så det ska vara. Ingen försiktighet eller blygsamhet där inte!  :o)  Så vi lät henne gå runt inne hos grannen en liten stund tills hon själv visade att hon ville gå tillbaka in till oss. Hon är så söt!  :)