djurhem

I dag var egentligen sista dagen på mitt sommarvikariat på Strömsholm. Men jag slutade inte där i dag. Mitt vikariat har nämligen blivit förlängt, så jag stannar där till den 14/10.  :)

Min arbetskollega hälsade på hos sin bekant i helgen där det finns otama katter som behöver fångas in. Det var inte "bara" två vuxna katter och sex ungar; det är minst 14 stycken varav en är misstänkt rund om magen, så det är nog bebisar på gång där.  :O

De är väldigt rädda för människor, de förökar sig och snart kommer kylan. Något behöver göras!

Jag har i alla fall pratat med Cissi och har fått några tips och råd om kattfällor och andra metoder på att fånga katter. Jag ska berätta om det för min kollega så att hon kan vidarebefordra det till sin bekant. Jag hoppas att de gör ett försök att få tag i katterna och jag hoppas också att de lyckas!  :/

En arbetskollega till mig har en bekant som nyligen köpte ett hus. Det visade sig finnas ett gäng hemlösa katter i det området; två vuxna och sex kattungar. Den nyblivna husägaren vill göra en insats att fånga in katterna och ge dem en chans till ett bättre liv. Så jag ska höra med Cissi om hon har några bra råd att ge om hur man enklast och bäst fångar in otama katter. Hon har ju lite erfarenhet av det, så hon kan kanske ge något bra tips om hur man ska gå tillväga.  :/

Ibland har jag tur och får gosa lite med hund- eller kattbebisar på jobbet. I dag fick jag nöjet att få klappa på fyra stycken 10-dagars chihuahua-valpar.  :)  Det är verkligen terapi! Att få gosa med djurbebisar gör att man orkar med allt det tråkiga.

Det verkar vara ofattbart många djur som försvinner varje dag. På sociala medier på internet så är det ständigt nya efterlysningar på hundar, katter och andra djur som inte längre finns kvar hos sina människor. De har kanske antingen sprungit bort, skadats, dött eller så har de blivit bortrövade av elaka människor. Det är både tragiskt och sorgligt.

Lite då och då dyker det också upp varningar för olika uppfödare som inte är seriösa. Elaka människor som bara bryr sig om att tjäna pengar utan att bry sig ett dugg om djuren. Det är också tragiskt och sorgligt.

Det är ju väldigt bra med sociala medier för de djur som på något sätt blir hjälpta, men trots att många människor gör en insats så är det ju tyvärr många många fler djur som inte blir hjälpta. Jag önskar så klart att det gick att hjälpa alla djur, men man får se det positiva i att åtminstone några djur får det bättre med hjälp av sociala medier.

Nu är det tomt här. Vår sommargäst Bamse åkte hem till sina människor i kväll. Man märker skillnaden direkt, för han är ju en kisse som tar för sig. Gulliga Bamse!  :)

Maten som Cissi ska få till katterna i föreningen står fortfarande kvar här. Jag måste försöka ordna så att hon får den snart.  :/

Jag blir så glad av lyckliga slut!

En dag förra veckan kom det in en kvinna i receptionen. Hon hade kört på en katt och tog med den till Strömsholm (heder åt henne för att hon gjorde det i stället för att strunta i den!). Katten var ganska illa tilltygad; höften hade fått sig en ordentlig smäll så den kunde inte använda bakdelen. En id-koll gjordes som vanligt, men katten var varken märkt i örat eller chip-märkt. Då är det ju så klart svårt att hitta en ägare, och hittas ingen ägare så...

Men tro det eller ej; dagen efter klev det in en man i receptionen och sa att det var nog hans katt som hade kommit in. Han fick träffa katten och det visade sig att det var hans. Katten var tyvärr oförsäkrad (vad har jag sagt att jag tycker om det i tidigare inlägg?) och med tanke på kattens skador och tillstånd skulle det kunna bli en dyr historia, vilket ju oftast brukar sluta med avlivning.  :/

Men tro det eller ej igen; husse betalade och katten har fått komma hem!  :o)