djurhem

Jag gjorde en repris i kväll; jag klappade lite på Saga när hon var distraherad av maten.  :)

Jag har äntligen klappat lite på Saga!  :D  Det var i och för sig inte frivilligt från hennes håll; jag såg en chans och jag tog den. Hon är ju ett litet matvrak och när jag skulle ge henne mat var hon så fokuserad på den så hon märkte knappt inte ens att jag drog med handen längs ryggen på henne några gånger.  :)  Jag fortsätter att hoppas på att jag någon gång får klappa på henne "på riktigt".

Lilla söta Saga.

 

Lilla Saga fick en pingisboll att leka med förut. Den var rolig. Oj vad hon körde med den!  :)

I dag åkte Bamse hem till sina människor, så nu är det som vanligt här igen. Lite tomt blir det ju alltid när han lämnar oss, men han är välkommen tillbaka.  :)

Vår sommargäst Bamse skulle egentligen ha åkt hem till sina människor nu, men han stannar ett par dagar extra. Det gör ingenting; det går ju så bra här. Alla kissar kommer överens med alla.  :)

Lilla Saga är ett riktigt matvrak! Varje morgon får kissarna blötmat till frukost och det är då det märks mest. Saga kastar i sig maten och när hon har ätit upp sin har de andra knappt börjat att äta. När maten är slut i hennes skål går hon fram till de andras skålar och äter upp deras mat också. Konstigt nog så märks det inte på Saga att hon äter så mycket, hon är väldigt liten och nätt.

Jag vill så gärna klappa lite på Saga, men jag vågar inte. Jag vill inte göra henne arg på mig eller rädd för mig. Men ibland har jag sådan lust att röra vid henne. Som t.ex. i går kväll när vi hade lagt oss. Hon låg och sov så nära mig i sängen att jag bara hade kunnat sträcka ut armen och klappa henne. Men jag vågade inte. Någon gång i framtiden förhoppningsvis. Kanske...  :/

Jag skriver ju lite då och då om elaka människor som gör djur illa. Men det händer ju faktiskt också att djur råkar illa ut av människor genom olyckshändelser. Här är en berättelse.

 

En familj reste bort en helg, fredag till söndag. När de kom hem sent på söndagen och körde in bilen i garaget hörde de små ynkliga pip. Efter lite letande hittande de tre stycken kissebebisar i en kartong. De var bara några dagar gamla och alldeles kalla, magra och svaga. Det visade sig att kattmamman hade boat i garaget och fött ungarna precis innan familjen reste bort, och familjen hade tyvärr inte en aning om det. Det föll sig också så illa att kattmamman råkade vara ute när familjen stängde garageporten, låste och åkte iväg. Kattmamman kunde alltså inte ta sig in till sina nyfödda bebisar, och bebisarna låg alldeles ensamma utan mat och värme i över två dygn tills famljen kom hem och hittade dem.

De små liven var så svaga att på morgonen efter att familjen kom hem hade en av dem somnat in och lite senare somnade ytterligare en in. En kissebebis lever fortfarande och den är nu en vecka gammal. Den ligger hos kattmamman och den äter ganska bra. Förhoppningsvis så var det inte för sent för den, förhoppningsvis så klarar den sig. Jag hoppas det för kattmammans skull också. Tänk så hemskt för henne när hennes bebisar var därinne och hon inte kunde ta sig in till dem! Stackars henne och stackars bebisarna. Så sorgligt det kan bli av en olyckshändelse.  :(