Sista dagen på jobbet

Sista dagen på jobbet i dag, mitt avtal har gått ut. Det är så tråkigt!  :(  Jag är tacksam över att jag har varit där i nästan två år; jag skulle ju egentligen ha slutat i dag för ett år sedan men jag har fått förlängt tre gånger. Samtidigt är jag enormt ledsen över att jag inte får stanna där, jag vill det så gärna.  :´(  En liten tröst är att nästan alla mina kollegor och även vår chefsveterinär tycker att jag borde få stanna eftersom jag behövs där och de tycker att jag gör ett bra jobb. Det värmer.  :)
 
Men det tar inte slut här, jag kommer att fortsätta att hjälpa djur på olika sätt. Nu får jag lite mer tid till att umgås med Mona ett tag framöver.  :)

Fin päls

Jag har lagt märke till att Mona´s päls har börjat bli väldigt blank och fin. Det beror förmodligen på att hon inte längre har några ungar som tar all hennes kraft och energi. Nu kan hon koncentrera sig på att må bra; hon behöver inte vara rädd och gömma sig för rovdjur och andra faror, hon kan sova utan att vara på vakt och helspänn, hon har tak över huvudet och är varm och torr, hon behöver inte leta efter mat och gå hungrig för maten serveras till henne.
Hon är mätt, trygg, pigg och utvilad.  :)

Liten foderleverans

I förrgår hade jag möjlighet att lämna av lite foder till Cissi igen. Det var inte lika mycket som senast, men det räcker ändå till att mätta några hungriga katter ett tag.  :)

Mona leker

Mona har börjat att leka lite mer sedan ungarna flyttade. Hon leker med olika leksaker och hon brottas lite med Fanta ibland. Hon vågar också trycka sig lite mot mitt ena ben medan jag lägger upp mat åt dem. Det är en stort framsteg att hon faktiskt självmant tar lite kroppskontakt med mig. Men varje gång som hon upptäcker att jag märker att hon nuddar vid mig så backar hon. Jag låtsas som ingenting och låter henne fortsätta att hitta tillit i sin egen takt.  :)

Mona och mini

I förrgår flyttade Mini-Mona till sitt nya hem. Det blev ett väldigt ledsamt avsked och jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på att han inte är kvar hos mig. Det beror nog dels på att han var väldigt speciell för mig och dels för att han var den sista av ungarna att flytta.  :´(  
Nu är det bara mamma Mona som är kvar i fosterhem här hos oss. Hon verkar må bra efter kastrationen för snart en vecka sedan och hon tycker nog att det är lite skönt att få vara ifred från alla ungarna. Nu ska vi (jag) försöka att jobba lite mer på vår relation och jag inbillar mig och hoppas att det kommer att gå lite lättare nu när hon inte har ungarna att tänka på.

Inga fler Mona-bebisar

Nu blir det inga fler bebisar för Mona; hon blev kastrerad i dag. Om hon är runt fyra år gammal som föreningen gissar och med tanke på att hon nog har levt som hemlös hela tiden så har hon förmodligen hunnit få 6-7, kanske ännu fler, kullar med ungar. Så hon har gjort sitt som mamma. Nu ska hon få leva resten av sitt liv som bara Mona.  :)
 

Börjar att bli tomt

Nu börjar det att bli tomt här. I dag flyttade Stor-Fluff och Lill-Fluff sina nya människor. De flyttade till samma familj och det känns faktiskt ganska bra för mig att de får vara tillsammans.  :)

En blir kvar

Kattungarna försvinner en efter en, men det är faktiskt inte alla sju som ska flytta. Det har råkat bli så att en av dem ska stanna här.  :o)
 

RSS 2.0