djurhem

Vid lunchtid i går flyttade Zingo och tre timmar senare flyttade Loranga. I dag fick Lilla Grå följa med mig till jobbet för sin andra vaccination och ett id-chip, och i kväll flyttade han också. Jag kan ärligt säga att det känns tungt och att det så klart är lite ledsamt. Men samtidigt är jag glad över att de får komma till sina förevigt-hem. Alla sju har ju fått en chans till ett bra kattliv, även de tre röda som hade en riktigt tuff start i livet när de övergavs i en skokartong på soptippen, och det är det viktigaste.

Jag har redan fått uppdateringar om alla tre från deras nya människor och det verkar gå bra i de nya hemmen och med deras nya kattkompisar. Skönt! Men jag saknar dem och lite ledsen är jag. Mina bebisar!  :´(

I förrgår fick de tre stora ungarna sin andra vaccination. Det gick bra, de var så duktiga.  :)  I dag har alla sju ungarna fått behandling mot öronskabb igen. Det gick också bra; det var inga problem att droppa det i nacken på dem.

I kväll är sista kvällen som alla är tillsammans, för i morgon är det dags att ta två första farväl. Därför kommer här en kort presentation av alla ungar som har gett mig fullt upp de senaste 12 veckorna:

 

Fanta: hona - ganska lugn, tycker om att mysa

Loranga: hane - buskille, orädd, först med att göra saker

Zingo: hona - en bestämd liten tjej

Lilla Grå: hane - buskille, vill gärna göra som Loranga

Mini-Mona: hane - mamma´s kopia fast långhårig, tycker om att mysa

Stor-Fluff: hane - tycker om att brottas med alla

Lill-Fluff: hona - busar med bröderna men är duktig på att leka själv också

 

:o)

Trots att alla kattungarna äter riktig kattmat sedan lång tid tillbaka så vill de gärna ligga och mysa med mamma Mona lite då och då. Nu när de är så stora så blir det lite trångt när alla sju vill mysa med mamma samtidigt och då syns knappt Mona under alla ungar.  :D

 

Det har badats här i dag. Jag lyfte på toalettlocket, kastade i ett papper och vände ryggen mot toalettstolen några sekunder. Då hörde jag ett plums bakom mig. Det var Fanta som hade hoppat upp och i toaletten. Jag lyfte upp en mycket blöt katt från toaletten och medan jag torkade Fanta med en handduk kom nästa plums. Då var det Loranga som hade hoppat upp och i toaletten. Loranga tog sig upp själv men fick lite hjälp av mig med att torka sig. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt dem för de såg så förvånade ut när de stod blöta på golvet och skakade på en tass i taget, samtidigt som de båda försökte se ut som att badet var planerat. Tur att det var rent vatten i toaletten!  :´D

Kattungarna växer så att det knakar. Det är full fart på dem hela tiden när de är vakna och jag har fullt sjå med att hålla ordning på dem. Det vanligaste som sägs här hemma är "Släpp", "Gå ner därifrån", "Gör inte så där", "Gå bort därifrån", "Kom ut därifrån" och "Nej, nej, nej!".  ;o)  Nu är de så stora att de tar sig upp på högre höjder också, så ställen som hittills har varit "säkra" platser för de vuxna katterna, mat och annat som jag inte vill att kattungarna ska komma åt är inte så säkra längre.  :/

 

Men underbart är kort, tiden går fort och snart börjar det bli dags för mina små att flytta till sina nya människor. I går avmaskade jag dem för andra gången. Nu är de större, starkare och inte lika samarbetsvilliga, så i går fick jag kämpa lite för att få i dem avmaskningsmedlet. Vissa var mer motvilliga än andra och jag fick några rivmärken på händerna, men det mesta av medlet hamnade där det skulle.  ;)

Nästa vecka ska de tre stora få sin andra vaccination och sedan ska alla ungar och vuxna bli behandlade mot öronskabb en gång till. Veckan efter ska Mona´s fyra få sin andra vaccination och ett id-chip. Då är det också dags att packa väskorna...  :´(

Jag blir så ledsen i hjärtat när djurägare inte ser eller förstår att deras djur är sjukt, skadat eller av någon annan anledning är lidande.

Jag blir så ledsen i hjärtat när djurägare skaffar hjälp för sent.

Jag blir så ledsen i hjärtat när djurägare vägrar förstå att det bästa för deras fyrbenta vän är att få somna in och i stället envisas med att göra allt som går att göra.

Jag blir så ledsen i hjärtat när djurägare låter pengar styra.

Jag blir så ledsen i hjärtat när djurägare väljer den enklaste och bekvämaste utvägen.

Jag blir så ledsen i hjärtat när djurägare inte stannar hos sin fyrbenta vän utan lämnar den alldeles ensam när den ska få somna in.

 

Jag blir så ledsen i hjärtat alldeles för ofta på mitt jobb.  :´(

Mona är en helt annan katt nu jämfört med när hon kom hit. Hon är avslappnad, ligger på golvet nära mig, hon fräser inte åt mig lika mycket längre och jag har till och med sett henne visa tecken på att hon kan och vill leka lite, bland annat med bävern.  :)

 

Mina övningar med kroppskontakt går ganska bra. Jag har börjat att använda hela handen i stället för bara ett finger när jag stryker en gång över hennes rygg när hon äter. Jag har till och med lyckats att göra det vid ett tillfälle när hon inte åt mat.  :D

I går kväll tog vi ytterligare ett litet steg framåt. Mona brukar numera alltid sitta och titta på mig när jag äter för hon har insett att det finns något ätbart på min tallrik. I går kväll var det likadant, men då tog jag lite grädde på mitt ena finger och höll ner det framför henne. Hon slickade av grädden från mitt finger! Två gånger!  :D

 

Men jag vill inte utmana ödet och gå fortare fram än så; jag fortsätter i lugn takt och är glad över att myrstegen framåt ändå går åt rätt håll och faktiskt börjar att bli lite större.  :)

 

I dag har kattungarna haft en spa-dag. Först fick alla sju manikyr och pedikyr, d.v.s de fick klorna klippta. Det var första gången och det var inte uppskattat av alla. Vissa protesterade mer än de andra och det var inte så lätt att klippa då. De sprattlade och var hala som ålar och klorna är så små och smala i den åldern. Men till slut var ändå alla klor aningen kortare och inte lika vassa längre.  ;)

Sedan fick de pälsen borstad. Det var desto roligare; borsten var spännande och de flesta verkade tycka att det kändes skönt.  :)

 

I går fick Mona´s fyra ungar följa med mig till jobbet. Det var dags för dem att få sin första vaccination. Det gick bra och de var så duktiga.  :)

Två av dem var ju med mig på jobbet för ett par veckor sedan och den gången tyckte veterinären att hon hörde ett blåsljud på en av dem. När hon lyssnade igen i går hörde hon återigen blåsljudet, så nu är det konstaterat. Men hon tror att det är ett sådant blåsljud som förhoppningsvis kommer att växa bort, så jag håller en tumme för att det gör det.

Någon (förmodligen Mona) har kissat i sängen fyra gånger, så nu är dörren till sovrummet stängd. Om det är Mona som är den skyldiga (just nu har jag ingen annan misstänkt förövare) så är frågan varför hon helt plötsligt har börjat att bete sig så. Är hon missnöjd med något? Har hon urinvägsproblem? Eller är hon på väg in i ett löp?

Oavsett vad det är så kommer dörren till sovrummet att fortsätta att vara stängd ett tag framöver.  :(