djurhem

Här har det hänt ganska mycket det senaste dygnet. Gårdagen var ganska lugn; jag fortsatte att mata två bebisar medan Mona och de fem andra bebisarna låg i garderoben. Jag har försökt att plocka ut det som ligger på den hyllan, men Mona blir så arg när jag gör det att jag bara kan ta en sak i taget. Men sent i går kväll fick jag min största chans hittills. Jag hade lagt mig i sängen men inte hunnit släcka när jag hörde att Mona kom ut från garderoben och började äta av maten som hon får serverad precis utanför. Jag spanade lite försiktigt på henne över sängkanten och såg att hon gick ut från sovrummet. När jag hörde att hon var i badrummet och krafsade i lådan skyndade jag mig ur sängen, stängde till sovrumsdörren, slet ut så mycket jag fick tag i från garderoben och öppnade sovrumsdörren igen i farten när jag kastade mig tillbaka i sängen. Det var på håret att jag hann, för direkt efteråt kom Mona tillbaka till sovrummet. Hon kollade så att jag inte rörde på mig i sängen när hon smög tillbaka till garderoben. Jag låg i sängen och låtsades som att inget hade hänt.  ;)  Allt gick så fort så jag hann inte ens titta på bebisarna och kolla så att alla var där och mådde bra.

 

I morse när jag vaknade för att mata bebisar låg Mona på golvet utanför garderoben och hade lite egentid från bebisarna. Jag låg och pratade med henne ett tag och hon verkade lite avlappnad så länge jag inte rörde på mig. Till slut var jag ändå tvungen att gå upp för bebisarna var ju hungriga. När jag reste på mig blev Mona rädd, men i stället för att gå in i garderoben gick hon ut i vardagsrummet. Då såg jag min chans igen. Jag skyndade mig att stänga sovrumsdörren, slet ut resten av sakerna som var kvar i garderoben, la in en filt som jag lade alla fem bebisarna på och öppnade sedan sovrumsdörren. För övrigt verkade alla bebisar må bra och Mona´s fyra har vuxit mycket sedan jag senast såg dem i tisdags.  :)

Mona var inte kvar utanför sovrummet utan hade gömt sig under badrumsskåpet. Det var inte så bra, men jag lät henne vara ifred och började mata bebisar.

 

Då hände något helt fantastiskt! Jag matade den första bebisen när Mona kom ut från badrummet, kollade vad vi gjorde och gick in i sovrummet. Men i stället för att gå in i garderoben vände hon och kom tillbaka till vardagsrummet. Hon satte sig ett par meter från mig och bebisarna och tittade på. När jag hade matat färdigt och kissat bebisen lade jag den på golvet i riktning mot Mona. Jag började mata den andra bebisen och då gick Mona fram till den första bebisen och började att tvätta den! Mindre än en meter från mig! Fantastiskt!  :D

Jag låtsades som ingenting och fortsatte att mata och kissa den andra bebisen, och när jag var färdig med den så lade jag fram den också till Mona. Hon började att tvätta den med.  :D

Jag satt kvar helt stilla och tittade på henne, men hon verkade inte bry sig om det just då. Efter en liten stund tog hon den ena bebisen och bar in den i sovrummet. Sedan kom hon tillbaka och hämtade den andra bebisen också. Underbart!

Problemet var bara att hon lade sig med de två bebisarna i dörröppningen så jag kunde inte komma in i sovrummet för hon fräste när jag försökte. Jag fick vara utan både kläder och mobiltelefon ett par timmar innan jag skrämde henne så att hon gick tillbaka till badrummet och lade sig under skåpet igen. Då tog jag de två bebisarna och lade in dem hos de andra fem. Sedan klädde jag på mig lite snabbt och gick hemifrån. Jag höll mig borta nästan två timmar och hoppades på att Mona under den tiden skulle ha gått tillbaka till numera alla bebisarna. När jag kom hem gick jag direkt till sovrummet och tittade in i garderoben. Ingen Mona och inga bebisar!  :O

Hon hade flyttat dem och låg på golvet bredvid huvudändan på min säng. Den mjuka och sköna filten i garderoben där det nu är gott om plats dög tydligen inte, så nu ligger de på mitt kalla och hårda golv i stället.  :/  Men hon tog i alla fall alla sju bebisarna med sig, det är det viktigaste!  :)