djurhem

I dag är det en vecka sedan Mona flyttade. Jag hoppas att hon har det bra. Fina Mona! Jag saknar henne.  :(

Nu är det tomt här; Mona flyttade i dag.

Vi hade en liten avskedsfest på förmiddagen. Då fick de lite extra gott att äta. Sedan kom två personer från föreningen och hämtade Mona för att först ta henne till veterinären för att undersöka hennes kastrationssår som har vätskat sig ett tag. Jag fick veta efteråt att det förmodligen var en reaktion på suturerna från ingreppet som har gjort att det har bildats en böld som har spruckit. Såret ska rengöras varje dag och Mona fick en antibiotikakur och en krage.

Efter veterinärbesöket kördes Mona till sitt nya fosterhem som förhoppningsvis också kommer att bli hennes för-evigt-hem. Jag hoppas verkligen att hon får det bra där och att hennes nya människa kan få hennes tillit så att hon så småningom lär sig att alla händer inte är farliga och att hon vågar ta emot klappar och gos som hon är så mycket värd. Hon förtjänar mycket kärlek och att få leva ett bra kattliv.

 

Jag kommer så klart att sakna henne och jag har varit lite ledsen i dag, men jag är glad för att hon har fått en alldeles egen människa som ska ta hand om henne. Jag önskar att jag hade fått klappa på henne på riktigt men jag får glädja mig åt att hon åt skinka från min hand i förrgår. Precis som jag glädjs åt alla andra små framsteg som hon har gjort under tiden som hon har varit här.

Jag är också glad och tacksam över att jag har fått lära känna henne och ta hand om henne och alla ungar. Hon är en jätteduktig kattmamma och en väldigt fin och söt katt, och trots sin rädsla för händer är hon social på sitt sätt och vill vara med där jag är. Jag önskar henne verkligen det bästa kattliv hon kan få!

 

På fredag ska kanske Mona åka till veterinären för en koll på hennes sår som vätskar sig. Det är inte bestämt ännu om hon kommer tillbaka hit efteråt eller om hon får flytta till ett nytt fosterhem då. För mig får hon gärna komma tillbaka till oss, men om hon ändå ska flytta till ett annat fosterhem så är det kanske lika bra att göra det när vi ändå måste stressa henne med transportburen. Det är bättre att stressa henne så få gånger som möjligt.

Jag ska försöka att "umgås" med henne så mycket som möjligt nu fram tills dess, ifall det nu blir så att hon inte kommer tillbaka hit.