djurhem

I morgon ska jag försöka ta ett urinprov igen. Jag får lurpassa lite på Raven som jag gjorde förra gången, och då lyckades jag ju faktiskt på första försöket. Får se om det går lika bra i morgon.

Eftersom det har varit så fint väder även i dag så tänkte jag gå ut med katterna. Hemmets katt brukar få gå ut i sele så därför tänkte jag att Raven också skulle få göra det. Hon fick låna en sele som har tillhört en av hemmets tidigare katter och hon har ju halsband så jag trodde att det kanske skulle funka med sele på henne. Att få på selen var inga problem, men när den väl var på så la hon sig på golvet och rullade runt. Jag tänkte att om hon ser att hemmets katt har sele och att han går ut när jag öppnar dörren så kanske hon förstår. Men hon bara rullade runt runt. Jag visade igen, hon rullade. Jag pratade med henne, hon rullade. Rull rull rull. Till slut tog jag av henne selen och lät henne stanna inne när vi gick ut.
Jag insåg att det kanske krävs lite övning först, så jag ska försöka vänja henne vid selen kortare stunder inomhus först, så få vi se sedan om hon visar något intresse av att någon gång gå ut.

Raven äter mest bara vanlig kattmat. Så när jag "lyxar" till det lite för hemmets katt så blir det inte så mycket lyx för henne. Hon är t.ex. inte så förtjust i kattgodis; hon har inte ätit en enda bit hittills, trots att jag har provat med olika sorter. Grillad kyckling är väl så där; en liten bit eller två kan funka men inte mer. Ost går inte alls. Men grädde och glass är gott. I dag testade jag med rökt skinka. Det var smaskigt! Så nu vet jag vad jag kan ge henne när det ska vara något extra.  :)

Vi är vänner igen, Raven och jag. Det tog inte lång tid efter avslutad medicinering förrän hon slutade att vara misstänksam mot mig. Så nu ska det åter mysas, gosas och kelas lika mycket igen.  :)

Ögat verkar ok. Det rinner inte längre så som det gjorde innan behandlingen med ögonsalvan. Förhoppningsvis så är även det andra problemet också åtgärdat. Ett nytt urinprov ska tas vid tillfälle och då ska vi kolla så att det inte längre finns blod i urinen och att proteinnivån inte är lika hög. Hoppas att allt kämpande med medicinerna gjorde nytta!

Det är skönt när det finns gott om plats på sängen, för då kan man sträcka ut sig ordentligt.  :)

Äntligen(!) är det slut på det jobbiga. Ingen mer medicin och framför allt ingen mer ögonsalva!  *Puh!*  Åtminstone för den här gången. Jag hoppas att allt har hjälpt så att vi slipper göra om det. Jag vet inte vem av oss som är gladast att det är över; Raven eller jag. Vi är nog lika glada båda två!  :)

Raven´s favoritmus har varit borta en vecka eller så, men i dag hittade jag den under hallmöbeln. Gissa vem som blev överlycklig?!?  :D  Raven såg när jag plockade fram musen och jag hann knappt släppa den innan hon började att döda den. Oj vad den stackars musen fick vara med om! Hon dödade den och dödade den, om och om och om igen. Hon for fram och tillbaka, kastade den åt alla möjliga håll och hoppade på den. Hon såg verkligen till att musen dog ordentligt. Det var full rulle bra länge, och jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. Hon såg för rolig ut!  :)
Till slut tyckte hon nog att musen var tillräckligt död, för hon la sig i fåtöjen och såg ganska nöjd ut.

Usch och fy för det här med mediciner och speciellt usch och fy för ögonsalvan. Den är verkligen inte rolig att behöva ge.  :(  Om man bara kunde förklara för djuren att man gör det för deras skull! Men de förstår ju inte varför man gör så mot dem. Som tur är så är det inte så många dagar kvar nu...

Här är det en väldigt misstänksam stämning sedan i onsdags. Det är Raven som är misstänksam mot mig; varje gång jag går förbi henne eller kommer i närheten av henne så tror hon att jag ska utsätta henne för tråkigheter igen. Fem gånger varje dag är vi oense. De två olika medicinerna går ganska bra att ge henne; det är snabbt avklarat även om hon inte är så glad åt det. Värst är det med ögonsalvan som hon ska ha två gånger per dag. Det är en kamp! Jag förstår henne fullständigt; jag skulle också kämpa för mitt liv om någon mycket större höll fast mig och med en stor tub försökte trycka in något kladd i mina ögon. Jag känner mig hemsk och elak, och det gör ont i mig när jag plågar henne så.
Jag klappar mycket på henne när jag inte ska ge henne något så att hon ska förstå att jag inte är elak hela tiden. Men jag längtar tills det är över; både för min egen skull och framför allt för hennes.

Jag måste erkänna att jag är förvånad själv, men jag lyckades faktiskt att ta ett urinprov i morse! Det analyserades hos veterinären och det visade sig att det är blod och även mycket protein i urinen. För det ska stackars Raven behandlas med antibiotika en gång om dagen i 10 dagar + en annan medicin mot infektion två gånger om dagen, även den i 10 dagar.
Det finns ingen uppenbar förklaring till varför hennes ena öga rinner så mycket, men båda ögonen ska behandlas med ögonsalva två gånger om dagen i minst 7 dagar.
Som om det inte är nog med att plåga henne med allt detta så ska hon få avmaskningspiller en gång om dagen i 3 dagar också.  :(
Stackars lilla Raven som måste stå ut med alla de här otäckheterna de kommande dagarna! Eller kanske stackars mig; jag kommer nog inte att vara så populär den närmaste tiden.  :/

I morgon ska Raven till veterinären och jag har fått i uppgift att försöka ta ett urinprov som ska tas med dit och analyseras. Så i morgon förmiddag måste jag på något sätt försöka få Raven att kissa samtidigt som jag ska försöka fånga det i en mugg. Hur det ska gå till har jag inte en aning om just nu, men jag får väl hålla koll på henne och när jag ser att hon är på väg till lådan får jag passa på. Jag har redan ställt in en mugg på toaletten så att jag ska vara redo.