djurhem

Cissi har meddelat att det är dags att förhandsboka om man vill ha en almanacka för 2016. Klart att jag vill! Både för att få bilder på fina kissar och för att ge ett bidrag till föreningen. Så jag har självklart redan beställt en av henne.  :)

Nästa vecka har jag höst"lov", men så mycket vila blir det inte då. Dels har jag ganska mycket att plugga, (både till prov, inlämningsuppgifter och grupparbete,) och dels ska jag jobba några dagar.  :)

Jag undrar lite hur det har gått för den där lilla kissebebisen som jag hjälpte att få en ny chans via omplaceringsföreningen i slutet av sommaren. Är den kvar där? Eller har den fått ett för-evigt-hem hos någon snäll människa? Jag hoppas i alla fall att den har det bra.  :/

Kattmaten som jag har tänkt att ge till Cissi står fortfarande kvar här. Jag måste försöka att lämna den till henne snart så att hon kan ge den till katterna som bor där för tillfället. Den gör ju större nytta i deras magar än här hos oss.  :)

Jag saknar lilla Saga.  :(

För det mesta känns det jättebra när man får lämna hem en patient till sin ägare, för det betyder ju att djuret är så pass friskt att det kan gå hem. Men ibland (inte så ofta som tur är) så är det med blandade känslor man gör det. Som t.ex. när jag jobbade i går. Vi hade en hund som skulle åka hem. Den hade legat inne några dagar för att den hade ätit något olämpligt som hade fastnat, så den hade blivit opererad och behandlad för det. Det är inte så konstigt med det; många hundar äter saker de inte borde och så måste de bli opererade. Men just den här hunden hade hade en del andra saker i sin journal som tyder på att den djurägaren nog inte är så lämpad att ha djur. Men så länge det inte finns några konkreta bevis så kan man inte anmäla eller göra något åt det, utan djuret får helt enkelt åka hem med sin ägare igen. Det gör lite ont i hjärtat när man misstänker att djuret kanske inte har det så bra hos ägaren, och då är det inte så roligt att lämna hem patienten.  :(