djurhem

I dag hade Fanta, Loranga och Zingo ett bokat besök hos veterinären. Jag tog med dem till jobbet för att de skulle få sin första vaccination och ett id-chip. De var så duktiga när de fick sina sprutor.  :)  Veterinären tittade också på Loranga´s svans igen och det fanns inget att anmärka på; han kommer nog inte att få problem med den i framtiden. Skönt!

Mindre roligt var det när det visade sig att Fanta´s smutsiga öron inte bara var smuts utan öronskabb.  :(  Loranga hade lite också, så alla tre fick en ordentlig öronrengöring innan vi gick hem. Jag fick ett recept utskrivet på ett medel mot kryp, så nu ska alla behandlas. Det betyder att de andra fyra små och de två vuxna också ska behandlas. Alltså även Mona...  :/

De senaste dagarna har jag provat en sak. Varje gång jag ställer ner matskålen till Mona och hon börjar äta så drar jag lite fort och lätt med fingret en kort bit över ryggen på henne. Hon uppskattar det oftast inte; hon vänder sig om och blänger på mig samtidigt som hon fräser med munnen full av mat. Men ett par gånger har hon faktiskt inte brytt sig om när jag har gjort så. Det är kanske inte det bästa sättet att få henne att förstå att klappar inte behöver vara farliga och skrämmande, men det är åtminstonde en slags kroppskontakt, även om den bara varar en halv sekund.  :/

 

Mona har dessutom blivit väldigt modig nu. Flera gånger de senaste dagarna har jag hittat henne liggandes på min säng. Hon tror förmodligen att hon inte får vara där, för varje gång jag kommer in i sovrummet när hon är på sängen ser hon ut som att jag ska göra något hemskt mot henne och nästan varje gång hoppar hon ner från därifrån. Jag har sagt till henne är hon får ligga på sängen, men hon är väldigt skeptisk.  ;)

I dag har vi haft besök här igen. Det var den andra spekulanten i turordningen som var här och träffade kattungarna. Det var inget självklart val den här gången; det står mellan två av Mona´s ungar och de ska fundera lite på vem de vill ha. Om några dagar kommer nästa spekulant.  :/

Här ser dagarna ut på ungefär samma sätt; bebisarna äter, busar och sover. Äter, busar och sover. Äter, busar och sover... Men i förrgår fick två av Mona´s bebisar vara med om ett äventyr. De fick följa med mig till jobbet för att bli undersökta av en veterinär. De är inte riktigt lika stabila i kropparna som sina två syskon och de tre andra så jag ville ta med dem för en koll. Veterinären tyckte också att de är lite ostabila men trodde inte att det är något att oroa sig för i nuläget. Jag ska hålla koll på dem så att de äter bra och att de växer och utvecklas som de ska. Det är ju några veckor kvar innan det är dags för dem att flytta så det finns tid för en ny koll om det skulle behövas.

 

Förresten måste jag nog sluta att kalla dem för bebisar snart; de är ju ganska stora nu.  :o)  Dessutom har jag arbetsnamn även på Mona´s ungar nu. Jag hade tänkt ut ett tema med fyra namn, men jag hade svårt att bestämma vem som var vem. Så efter lite velande fram och tillbaka tänkte jag för mig själv att jag lika gärna kan använda de namn som jag kallar dem för; Lilla Grå, Mini-Mona, Stor-Fluff och Lill-Fluff.  :D

Vi har haft besök här i dag. Det var den av spekulanterna på kattungarna som står först i kön att få välja vilken av dem som han/hon vill adoptera. Föreningen väljer först ut vilka personer som de tycker är lämpliga att få adoptera och sedan får jag som fosterhem säga vad jag tycker om personerna när jag träffar dem.

Besöket i dag gick bra och jag har nu pratat med föreningen och sagt vad jag tycker. Just nu verkar det som att den första bebisen av de sju är adopterad.  :)

 

Det är så klart blandade känslor för mig. Jag vill ju att alla ska få komma till bra hem och få leva det bästa kattliv som de kan, men jag kommer att gråta massor när de flyttar. Jag blev lite känslosam redan i dag trots att jag får behålla alla här några veckor till.  :´(

I dag hämtade jag ett paket som kommit med posten. Det var ett "spinnogram" från Cissi till katterna. Så snällt!  :)

 

I dag fick arbetsdagen ett sorgligt slut. Fem minuter innan vi stängde kom det in en liten pojke och hans mamma med familjens kanin. De hade inte bokat tid utan kom akut för att be om hjälp eftersom kaninen hade skadat sitt ena ben. Trots att vi precis skulle stänga så ville vi så klart hjälpa dem, så när de andra slutade och gick hem stannade jag och en veterinär kvar. Vi tog in dem på ett rum för att undersöka kaninens ben och det visade sig att det var helt av.  :(

Det var så sorgligt. Pojken hade bara haft kaninen i två veckor och han blev så ledsen och grät hjärtskärande när han fick veta att det bästa för kaninen var att få somna in. Jag tyckte också att det var väldigt ledsamt så jag grät lite i smyg, och jag såg att även veterinären var tårögd.

Jag tycker verkligen inte om avlivningar, inte ens när det är för djurets bästa. Jag är nog alldeles för blödig för det här egentligen; jag tycker ju att det är så sorgligt. Nu försöker jag att trösta mig med att kaninen hoppar och skuttar med hela och friska ben på andra sidan av regnbågsbron.  :/

De små växer så det knakar och det är full fart när de är vakna. De busar och leker, både med varandra och med leksaker, och de klättrar på allt de kommer åt. Men så helt plötsligt slutar de att leka och lägger sig ner och sover i stället. Det är så roligt att se hur snabbt de byter bus mot sömn. Sötnosarna!  :)

Mona´s bebisar fyller 1 månad i dag!  :)

 

Det handlar ju väldigt mycket om kattungarna nu, men jag tänkte berätta lite om Mona också. Hon fräser fortfarande åt mig ganska mycket, men hon har blivit modigare och vågar vara där jag är. Numera följer hon efter mig ut i köket när hon ska få mat och nu vågar hon till och med att ligga på golvet ganska nära mig när jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet.

I går kväll när jag som vanligt satt i fåtöljen med fötterna på fotpallen och datorn i knät fick jag plötsligt se Mona kika fram bakom datorn.  :O  Då hade hon vågat sig ända upp bredvid mina ben på fotpallen och där satt hon några sekunder innan hon hoppade ner och lade sig på golvet i stället.  :)

Hon har ju så klart koll på vad jag gör med alla bebisar, men hon är mycket lugnare och mera avslappnad nu. För tillfället känns det som att det går åt rätt håll med vår relation.  ;)

Här är det stundtals full rulle på de tre stora som numera springer omkring överallt och klättrar på både mig och allt annat som de kan hitta. De fyra små har också blivit så stora och rörliga nu att de har börjat att lite försiktigt röra sig utanför lekhagen. Men än så länge är det lite otäckt; de går ut och går sedan nästan direkt tillbaka till tryggheten i lekhagen.  :)

Jag ska nog ta bort den i helgen. Eftersom alla är så rörliga nu så är det inte så stor mening med att ha den kvar, de kommer ju ändå att springa omkring i hela hemmet snart.

 

Vi har ganska mycket toalettutbildning också. De tre stora vill inte riktigt lära sig att använda sin "låda" med sand i. De har nämligen ett favoritställe på en filt där de tycker att det är bra att kissa och bajsa. Varje gång jag ser att någon av dem är på gång och sätter sig på den platsen på filten så lyfter jag i honom/henne i lådan för att de ska förstå att det är där de ska gå på toaletten. Då gör de det på lådan, men nästa gång är det filten som gäller igen.  :/  Till och med de fyra små som är yngre har lärt sig att sätta sig på rätt ställe.  *Suck*