djurhem

I dag var det årets sista arbetsdag. En av patienterna var en katt som borde ha kommit till en veterinär för länge sedan. Det är så sorgligt med sådana patienter och det är vid sådana tillfällen som jag undrar varför jag jobbar med djur när man får se så mycket elände. Då är det skönt att komma hem till katterna här och klappa lite på dem.  :/

 

Vi förlängde ju Arvid´s kortisonbehandling med två veckor och i dag var sista dagen. Hans sår är läkta och hans päls är fin, och han har ju den senaste tiden kliat och tvättat sig på ett mera normalt sätt. Men de två-tre senaste dagarna har jag sett att han har slickat väldigt intensivt på ett par ställen på kroppen. Det har inte blivit några sår där än, men om han fortsätter så är risken stor att det blir det. Därför är det lite nervöst att avsluta kortisonbehandlingen nu; det är väldigt lätt att han återfaller i kliandet och slickandet som han höll på med förut. Om det händer så får vi börja om med kortisonbehandlingen.

Vidar har äntligen börjat att visa lite intresse för att leka med saker. Det finns en mus som han gärna håller på med. Det är även Arvid´s favoritleksak, så jag vet inte om det är därför som Vidar också tycker om den, eller om det är själva musen som är rolig. Nu hoppas jag att Vidar kan upptäcka andra saker och tycka att de också är roliga att leka med.

Jag vet inte så mycket om pojkarnas liv innan de kom hit, men det här är förmodligen deras första julafton med värme, god mat, godis, leksaker och en massa klappar och gos. Både Arvid och Vidar tyckte att det var gott med smaskig mat redan till frukost.  :)

 

 

I går lyckades jag att klippa klorna på Vidar. Det var första försöket här hemma, och trots lite motstånd och en massa sprattel så gick det bättre än förväntat.  :)

Arvid har gjort ytterligare ett stort framsteg. Vid ett tillfälle när jag klappade på honom härom kvällen provade jag att lyfta upp honom. Jag blev både förvånad och glad när han då utan protester lade sig tillrätta i min famn för att få klappar och gos där. En underbar känsla! Jag ville nästan inte släppa ner honom igen, så vi stod så en lång stund.  :D

Nu har det äntligen hänt! I natt sov Arvid bredvid mig i sängen. Jag vaknade till någon gång i natt och kände en katt bredvid mig ungefär på den platsen som Vidar brukar ligga på. Jag trodde ju så klart då att det var Vidar, men när jag tittade så var det Arvid som låg där. Vidar var också i sängen men han låg på mina ben. Jag blev så glad när jag såg att det var Arvid som låg bredvid mig, och han låg dessutom nära mig.  :D

I kväll hände ytterligare en otrolig sak. Arvid låg på sängen och jag gick fram till honom och klappade lite på honom som jag numera brukar göra. Det verkar som att Arvid har upptäckt att det är skönt med klappar och gos och han brukar låta mig klappa på honom ganska långa stunder nu. Den här gången började vi som vanligt; jag klappade på honom medan jag liksom hängde och halvlåg in på sängen för att nå fram till honom. Då reste han på sig och gick fram till mig och kröp in i min famn! Jag trodde knappt att det var sant. Vilken helt fantastisk känsla det var! Mys-Arvid!  :D

Kortisonbehandlingen är nu egentligen avslutad, men jag bestämde med en av veterinärerna som har träffat Arvid att vi ska fortsätta med den i två veckor till. Bara för säkerhets skull. Såren på kroppen är nästan helt borta och Arvid kliar och tvättar sig på ett mer normalt sätt nu.

Arvid har kommit upp i sängen ett par gånger när jag har legat där. Jag är så glad för det.  :)  Han ligger inte så nära mig och absolut inte klistrad på mig som Vidar gör, men han är i sängen samtidigt som jag är där och det är ett stort framsteg!  :D

Om några dagar ska vi avsluta Arvid´s medicinering med kortison. Det verkar som att den har fungerat ganska bra. Såren på kroppen är bättre och hans kliande, slickande och bitande har minskat rejält. Nu är det mera normalt kliande. Arvid verkar lite piggare och gladare, och han leker och busar mycket mera nu än vad han har gjort förut.  :)

Vidar har också blivit lite mera busig och lekfull de senaste dagarna. Han tycker fortfarande inte att leksaker och sådant är så intressant, utan han busar mest på egen hand och med de andra katterna. Jag ska försöka att klippa hans klor snart. Får se hur det går...  :/

Det hände en oväntad och konstig sak i helgen. Jag skulle lyfta ut Vidar från hans plats i garderoben. Dörren står alltid lite öppen så att han kan gå in och ut där som han vill, och hans favoritplats i garderoben är längst in på höger sida. Jag öppnade dörren, sträckte in armarna i mörkret, tog tag i katten och lyfte ut honom. När jag hade lyft ut honom tittade jag på honom och... Det var inte Vidar, det var Arvid!  :O  Han hade för ovanlighetens skull gått in till Vidar och lagt sig på hans plats. Det har inte hänt tidigare så när jag sträckte in armarna och kände en päls så tog jag för givet att den tillhörde Vidar, för det är ju han som brukar ligga där.

Jag blev helt paff när jag såg att det var Arvid som jag höll i; jag har ju inte lyft upp honom så tidigare eftersom jag inte har fått röra honom på det sättet. Jag satte ner honom på sängen och trodde att han skulle vara livrädd och springa sin väg. Men han var nog lika förvånad som jag, kanske lite smått chockad också, för han satt kvar på sängen och tittade på mig som att inte han heller riktigt hade förstått vad som egenligen hände. Han verkar nu efteråt i alla fall inte ha tagit någon skada av den traumatiska upplevelsen att helt plötsligt bli upplyft av mig och det är ju positivt.

När jag tittade in i garderoben igen så låg Vidar där också, fast på vänster sida i stället för på sin vanliga plats på höger sida.  ;)

Jag och Arvid övar på klappar och gos. Det går faktiskt ganska bra. Han söker inte kontakt med mig men han låter mig klappa lite försiktigt. Jag har till och med fått killa honom lite på magen två gånger!  :D

Annat är det med Vidar. Han tycker om att få klappar och gos. Speciellt när det är dags för mat eller på kvällen när det är dags att lägga sig i sängen. Då ska det klappas och gosas ordentligt. Mellan de stunderna trivs han bäst i garderoben som har varit hans favoritplats de senaste veckorna. Där ligger han hela tiden när han inte äter eller ligger bredvid mig i sängen. Jag tycker att han ligger i garderoben lite för mycket. Jag skulle vilja att han var framme och lekte och busade lite mer, men han verkar inte vara så intresserad av det. Jag har försökt att busa med honom med olika leksaker men han bryr sig inte så mycket om dem.

Jag plockade fram ett fodertorn för att aktivera honom lite. Det var inte så roligt som jag hoppades att det skulle vara. Vidar var först lite nyfiken och åt upp torrisarna som redan hade ramlat ner. Men han gjorde inga försök att få ner några fler och han visade inga tecken på att han förstod hur man ska göra, trots att jag visade honom. Efter det har jag inte sett honom där några fler gånger. Det är är möjligt att han har hållit på med det när jag inte har sett det eller inte har varit hemma, men tyvärr verkar han inte så intresserad av det heller. Jag hoppas att jag kan hitta något sätt att aktivera honom lite.  :/