djurhem

I dag fick Arvid följa med mig till jobbet igen. Han skulle träffa veterinären för att dra ut några fler tänder och kolla örat som han hade inflammation i och som han har fått behandling för. Jag har varit lite nervös ett tag för hur det skulle gå att få in honom i transportburen på egen hand, men det gick väldigt bra. Tack vare att vi har blivit vänner den senaste tiden och har haft mycket klappar och gos så kunde jag lyfta upp honom och stoppa in honom i buren utan några större protester.

När han sedan skulle få lugnande inför sövning var han lite sur och använde klorna, men även det gick bättre än de två föregående gångerna.

Örat såg mycket bättre ut. Inflammationen är så gott som borta, men det var lite smutsigt och kladdigt i örat så jag passade på att tvätta båda öronen på honom när han sov.

Arvid har tandsjukdomen TR/Forl och veterinären drog i dag ut tre tänder som han förmodligen har haft ganska ont i. Han har också inflammation i tandköttet så veterinären skrev ut ett recept på antibiotika som han ska få två gånger om dagen i åtta dagar.

Vad gäller hans sår på kroppen så har han inga kvar! Den senaste tiden har han inte slickat lika intensivt som tidigare, så alla sår som han hade på kroppen har läkt och pälsen är hel och fin igen, trots att han inte har fått kortison sedan nyår. Förhoppningsvis fortsätter det så och då behöver vi inte påbörja någon ny behandling.

 

Mindre roligt är att vi just nu inte är vänner längre. Arvid vill inte att jag kommer nära honom och jag får absolut inte klappa på honom i kväll. Jag vet inte om han har tappat tilliten och förtroendet för mig efter det som hände i dag, eller om han har väldigt ont munnen efter tandutragningen.

Jag hoppas att han låter mig klappa på honom snart igen så att han kan få lite gos och att det inte dröjer för lång tid innan han sover med oss andra i sängen igen. Men för tillfället får han vara ifred.

 

Det börjar bli dags att klippa klorna på Vidar igen, det är drygt fyra veckor sedan jag gjorde det och nu är hans klor riktigt vassa. Jag lyckades att klippa två klor på Arvid då också och jag ska göra ett nytt försök med hans klor igen när jag klipper Vidar´s. Det vore bra om båda pojkarna kan vänja sig vid att få klorna klippta, så därför tar jag mycket på deras tassar när vi gosar för att de ska lära sig att det inte är något otäckt eller farligt när jag eller någon annan tvåbening tar på tassarna.

Äntligen har Vidar börjat att leka lite mer. Han gjorde ju inte det alls i början, sedan upptäckte han aktivitetsbollen med "godis" i som han tyckte och fortfarande tycker om att rulla omkring. Efter det började han att leka lite med Arvid´s favoritmus, men nu har jag sett honom leka och busa med några olika saker den senaste tiden. Roligt!  :)

Han tycker också om att leka och busa med de andra katterna, men ibland är han lite burdus i sitt sätt att närma sig dem och då tror de att han vill bråka i stället och börjar att slåss. Inte hårdtassat och inte på fullt allvar, men de brottas och jabbar med varandra. Söta Vidar!  :)

Varje natt sedan en dryg vecka tillbaka har Arvid sovit i sängen med oss andra. De första nätterna var inte bara en tillfällighet; han har kommit upp varje natt sedan dess och lagt sig bredvid oss. Härom kvällen lade han sig till och med på min bröstkorg en liten stund!  :)  Jag är så glad över att han vill och vågar sova tillsammans med oss andra. Det är så mysigt.

I morse när jag skulle gå upp låg han bredvid mig och när han märkte att jag var vaken kom han fram till mig och lade sig på min arm och ville ha gos. Självmant!  :D  Då kunde jag ju så klart inte gå upp direkt utan låg kvar några extra minuter och klappade på honom. Så mysigt! Tänk vad långt han har kommit i sin socialisering.  :)

När Vidar ser att Arvid får gos vill han också ha det, så då måste jag klappa på honom med. Det gör jag så gärna.  :)

Tre nätter i rad nu har Arvid gjort Vidar och oss andra sällskap i sängen. Äntligen! Arvid har legat och sovit nära mig. Vilken känsla! Jag hoppas att han vill fortsätta med det, det är ju så mysigt!  :D

Här har vi backat några steg. Inte när det gäller socialiseringen, den går bra för båda pojkarna. Men när det gäller hälsan så har vi gått tillbaka lite. Vidar som har varit fin i ansiktet i flera veckor sedan såren läkte har nu fått ett nytt sår på vänster sida. Det är inte lika stort som det var förra gången, men det är ändå ett nytt sår.  :/

Arvid har slickat bort päls på flera ställen på kroppen igen och det är nu stor risk för att det blir sår där. Frågan är om vi inte ska börja med kortisonbehanlingen igen? Jag ska försöka prata med någon av veterinärerna på jobbet i morgon så får vi se om vi ska börja om med den.

 

Pojkarna tyckte att det var lite otäckt runt midnatt på nyårsafton när det small ute. Båda två sprang och gömde sig, men en liten stund efter att det hade tystnat kom båda fram igen. Jag var lite orolig att de skulle bli mer rädda, men de tog det lite bättre än vad jag hade förväntat mig. Skönt!  :)