djurhem

Varje kväll lägger sig Vidar och Arvid på sängen och sover. De ligger där, ofta bredvid varandra, hela kvällen tills det är dags för mig att lägga mig och sova. Då brukar de vakna och gå upp och äta och sedan leka och busa innan de kommer och lägger sig i sängen igen. Men ibland kommer de tillbaka direkt och gör mig sällskap utan att leka först. De har blivit duktiga sängvärmare.  :)

 

Pojkarna känner sig numera så hemma och självsäkra här att de tar plats, de vågar att göra saker och de hittar på en massa bus. Någon (Arvid?) har till exempel varit uppe på bänken i köket flera gånger när det har stått människomat där och smakat på den, och i går hittade jag min ena sko nedanför elementet i vardagsrummet. Det var definitivt inte jag som hade lagt den där men jag är ganska säker på att det var en liten svartvit kille vid namn Vidar som hade släpat in den dit.  ;)  Båda pojkarna använder dessutom min soffa som klösmöbel, vilket jag inte uppskattar. Men för det mesta är det vanligt bus med leksaker och varandra.

Det känns både bra och roligt. Inte buset med mina saker då förstås, men att de har blivit så modiga och har kommit så långt sedan de kom hit.  :o)

I dag är det Alla Hjärtans Dag och då fick pojkarna extra smaskig mat och en massa klappar och gos. Jag tror inte att de märkte någon skillnad mot andra dagar men maten blev uppäten.  ;)

Jag är med om mycket som är ledsamt i mitt jobb och då känns det extra bra när man kan vända något tråkigt till något bättre.

Jag har hjälpt en liten kisse som skulle avlivas att i stället få ett nytt hem. Kissen verkar inte må så bra i sitt nuvarande hem så människorna hade bestämt sig för att det bästa kanske skulle vara att låta lilla kissen få somna in. Jag tycker att det är väldigt synd att en katt som inte ens är ett år gammal ska behöva bli avlivad när det kanske bara handlar om stress och att kissen skulle må mycket bättre i ett annat hem utan de faktorer som eventuellt orsakar stressen. Då kom jag att tänka på människan som var här i lördags för att träffa Vidar. Den människan vill helst ha en kattunge, så jag berättade om lilla kissen och problemen och människan blev intresserad. Jag kontaktade familjen som har lilla kissen och de blev väldigt glada över att lilla kissen kan få en ny chans hos en annan människa och då inte behöver bli avlivad. Så om allt går som planerat så flyttar lilla kissen till sitt nya hem i övermorgon.  :)  Det blir ett lyckligt slut för alla; kissen, kissens nuvarande familj och kissens nya människa. För mig känns det väldigt bra också.  :o)

I dag hade Vidar besök av en människa som eventuellt kan bli hans egen. Det gick precis som jag hade förväntat mig; både Vidar och Arvid gömde sig och vägrade att komma fram. Jag fick göra det bästa av situationen och berättade för människan om Vidar, men det var tråkigt att det han inte ville visa sig. Människan vill egentligen ha en kattunge så Vidar kanske ändå får stanna här ett tag till.

På lördag kommer det kanske en människa hit för att träffa Vidar. Människan vill nämligen eventuellt adoptera honom och förutom att ha fått lite info och några bilder är även ett riktigt möte av intresse.

Det tycker jag är bra för då kan jag få en uppfattning om vem Vidars potentiellt blivande människa är. Problemet är ju bara att varje gång någon kommer hit springer både Vidar och Arvid och gömmer sig och kommer inte fram på flera timmar. Så hur människan ska kunna få en skymt av Vidar vet jag inte riktigt.  :/

 

Förresten så är jag och Arvid vänner igen. Det blev vi redan dagen efter besöket hos veterinären, så nu klappas och gosas det igen och han sover även i sängen om nätterna.  :)