djurhem

Platsen där mest gos och mys äger rum är sängen. Det verkar som att pojkarna tycker att det är den bästa och tryggaste platsen för sådana aktiviteter. Men vid ett par tillfällen den senaste tiden har Arvid kommit upp i soffan och lagt sig bredvid mig för att få lite gos. Båda två har dessutom börjat att komma fram till mig när jag sysslar med annat för att få klappar. Det har inte hänt förut så jag tycker att det är väldigt roligt att de nu vill gosa och mysa på andra platser också.  :)

Det har åskat några gånger och det tycker pojkarna är otäckt. Speciellt när det åskar på kvällen eller natten. De blir väldigt oroliga och Arvid vill springa och gömma sig. Jag förstår att de tycker att det är lite skrämmande med blixtarna och mullrandet när de inte vet vad det är för något som pågår. Men jag försöker att göra dem lugna genom att själv vara lugn, jag klappar på dem och pratar med dem. När det åskar på natten försöker jag att visa att det inte är något farligt genom att ligga kvar i sängen och "sova". Jag vet inte om det som jag gör hjälper så mycket, men jag intalar mig att det i alla fall hjälper lite.

Framstegen med att få Vidar att våga gå ut på balkongen och vara där är små och långsamma. Det senaste och hittills bästa framsteget är att han häromdagen gick ut där och vågade stanna nästan en hel minut innan han sprang tillbaka in till garderoben igen.

Det är så synd att han inte vill och vågar vara där, speciellt som i kväll när det vid kl. 22.30 fortfarande är + 25 grader varmt efter att ha varit runt +35 grader ute i dag. Just nu är det superskönt för kissarna (och mig) därute. Men Vidar får ta det i sin egen takt.

Pojkarna är så roliga. De beter sig som riktiga bröder i många avseenden och även den typiska syskonrivaliteten finns där. Om jag klappar på en av pojkarna och den andra ser det, så kommer han och klämmer sig in mellan och ska också ha gos. De blir så avundsjuka på varandra och båda vill vara närmast och få mest klappar och gos, så när båda är där så måste jag ge båda lika mycket. De är så söta!  :)

Någon av pojkarna har kräkts några gånger. Jag är inte helt säker, men jag misstänker att det är Arvid. Nu ska jag hålla lite extra koll på honom och se hur det utvecklar sig. Om det fortsätter så får vi nog göra ett besök hos veterinären.  :/

Det känns så skönt att pojkarna kommer så bra överens, både med varandra och med hemmets katter. De är verkligen som riktiga bröder och det märks att de tycker om varandra. När (om) de så småningom flyttar så ska de självklart flytta tillsammans, de behöver varandra och de har så stor glädje av varandra. Sötnosar!  :)

Dagen efter Vidar´s första 3-sekundersbesök på balkongen var han ännu modigare och vågade gå ut på balkongen igen och stanna där i kanske 10 sekunder. Tyvärr har han inte gjort om det några fler gånger. Han har gått fram till balkongdörren och tittat ut, men han har inte gått ut på balkongen.

Jag är ändå nöjd; han har provat två gånger och han verkar inte ha blivit helt avskräckt eftersom han fortfarande går fram till dörren och tittar ut, så han får ta den tid han behöver för att våga gå ut på balkongen och vara där på riktigt.