djurhem

Ibland funderar jag på vad Arvid och Vidar tycker om att vara här. Trivs de? De verkar att göra det. Minns de platsen som de bodde på innan de kom hit? Minns de alla andra katter som bodde där? Vill de tillbaka dit? Vill de vara utomhus igen? Eller är de nöjda med att vara inomhus i skydd från regn, snö och kyla, och få maten serverad, att ha sköna sovplatser att ligga på och få en massa klappar och gos? Så många frågor utan svar...

I dag var det en sådan där dag på jobbet när det var många känslor inblandade. Dels så skulle vi kastrera en honkatt som hade ett blåsljud på hjärtat. Det finns ju alltid en risk med narkos men risken är mycket större när det är en patient som inte är frisk som ska sövas. Ett blåsljud på hjärtat kan innebära att patienten inte klarar narkosen och avlider på operationsbordet. Jag var lite nervös för kissens skull, men som tur var gick allt bra. Kissen klarade operationen och fick gå hem när hon hade vaknat.

Dels hade vi en annan kisse inne för att operera bort en misstänkt tumör i buken. Det är en kisse som jag har träffat flera gånger tidigare på jobbet och det blir ju lite extra känsligt när det är en patient som man "känner". Det visade sig att misstanken stämde; det var en tumör i buken och tyvärr hade den vuxit fast i både tarmen och bukspottkörteln så det gick inte att ta bort den. Det bästa för kissen var att låta henne somna in när hon redan var sövd. Sorgligt!  :´(

 

De dagarna kommer lite då och då; dagarna när det känns extra tungt och ledsamt. För några veckor sedan hände det två riktigt jobbiga saker samma vecka och då kände jag mig väldigt nere i flera dagar efteråt. Man ska ju försöka att inte ta med sig jobbet hem, men vissa patienter och händelser kommer jag aldrig att glömma bort. Jag har väldigt starka känslor när det handlar om djur och då blir det ofta mentalt påfrestande att jobba med det jag gör.

Efter en dag som i dag är det extra skönt att komma hem till mina egna kissar och gosa lite med dem.

Pojkarna hittar på en del bus på nätterna när de inte ligger och sover bredvid mig i sängen. Det är oftast inte så allvarliga bus, men när jag ser vad de har gjort brukar jag förvånas över att jag inte har hört att de har hållit på med något och vaknat av det.

I natt har någon av dem lekt med mitt hårspänne som jag brukar använda på jobbet, så när jag skulle ha det i morse var det borta. Av erfarenhet sedan tidigare gånger så hittade jag det ganska fort; det låg under spisen och jag fick ägna några minuter åt att fiska fram det därifrån. När jag har bråttom till jobbet på morgonen så är det tur att de har lekt in mina saknade saker på samma ställe som vid tidigare bus så att jag vet var jag ska leta.  :)

 

Arvid och Vidar är som två riktiga bröder. De äter tillsammans, de sover bredvid varandra i sängen på nätterna och de leker och bråkar som syskon. Så söta!  :o)

Pojkarna håller fast vid sina favoritplatser. Katter brukar byta lite då och då, men pojkarna har haft sina platser en ganska lång tid nu. Vidar har sin favoritplats i garderoben och Arvid har sin favoritplats mitt på sängen. När jag inte vet var pojkarna är någonstans så är de platserna de första som jag tittar på.  :)

I dag gjorde jag ett försök att klippa klorna på pojkarna. Vidar har jag klippt klorna på ett par gånger förut och det har gått bra. Det gick ganska bra i dag också trots sprattliga protester.

Det gick inte lika bra med Arvid. Jag har lyckats att klippa ett par klor en gång förut, men i dag blev det inte en enda klo klippt på honom. Jag försökte lirka lite med honom men han ville inte alls vara med på det. Så då fick han behålla sina vassa klor, för jag ville inte tvinga honom och riskera att det aldrig kommer att gå. Jag får försöka en annan gång i stället.

Som belöning fick de lite godis i kväll. Även Arvid.  ;)