djurhem

I dag hade vi ännu en patient från Ukraina på jobbet. Det var en katt även denna gång. Det var en liten bebis som var född den 22/2, alltså två dagar innan kriget startade. En liten kisseflicka som fyller fyra månader i morgon och som redan har gjort en väldigt lång resa i sitt hittills väldigt korta liv. Allt var i sin ordning även denna gång; pass, id-chip och rabiesvaccination. I slutet av besöket låg hon på rygg i sin husses famn och sov helt utslagen. Så söt!  :o)

För några dagar sedan hade jag äntligen möjlighet att lämna foder till behövande katter igen. Det var ganska länge sedan sist så jag hade samlat på mig ganska mycket foder. Eller rättare sagt; jag lämnade av väldigt mycket foder den här gången.  :)  Jag kan inte minnas att jag har lämnat så mycket foder på en och samma gång tidigare. Men jag vet att det kommer till användning och det känns bra.  :)

Kriget i Ukraina har nu pågått i 100 dagar. Det är fortfarande ett oerhört stort lidande för både människor och djur och tyvärr verkar det inte finnas något slut på kriget i sikte.  :(

 

Under nästan hela den här tiden som kriget har pågått har jag känt att jag borde vara i Ukraina och rädda djur. Tyvärr är det några saker som för tillfället hindrar mig. Dels har jag inget giltigt pass än (jag har en tid bokad för pass i sommar) och dels så har jag ju mina egna katter att tänka på. Katterna måste ju tas om hand under tiden, allt arbete där är ideellt och räkningarna här hemma måste ju betalas ändå och dessutom måste man också vara medveten om att man kanske aldrig kommer hem igen. Det är ju trots allt krig och det innebär en risk.  :/

Så i stället för att vara där och göra något meningsfullt så följer jag sedan en tid tillbaka många olika organisationer och enskilda människor på sociala medier som är i Ukraina och räddar djur. Jag mår fruktansvärt dåligt av att se alla djur som lider på olika sätt samtidigt som jag beundrar arbetet och insatserna som människorna och organisationerna gör. Jag har fått så många nya förebilder och jag önskar att jag också kunde vara där och hjälpa till. Jag vill göra en insats och känna att jag gör något meningsfullt med mitt liv.