djurhem

Det blev inget veterinärbesök för pojkarna i fredags. Ingen av dem var så sugen på att gå in i transportburen och jag ville inte tvinga dem till något när de inte känner sig helt trygga med mig än. Så vi väntar lite med det.

Nu har de i alla fall börjat att röra sig lite mer avslappnat här även när jag är hemma. De har koll på mig, men de gömmer sig inte när jag kommer i närheten. Jag får klappa på dem mycket mera nu och Vidar har till och med själv sökt kontakt med mig. Två gånger har han gett mig en försiktig huvudbuff på mitt ben, och för en stund sedan när jag klappade lite på honom kom han fram och huvudbuffade lite mer på mig.  :)

De senaste dagarna har vi tagit steg både framåt och bakåt. Arvid som var den som jag fick klappa på först har blivit lite avvaktande. Han har till och med sagt ifrån några gånger när jag har försökt att klappa på honom. Det känns som att framstegen med honom har avstannat lite.

Vidar som var väldigt försiktig i början har de senaste dagarna blivit en helt annan katt. Jag har fått klappa på honom väldigt mycket och han har till och med vänt upp magen ett par gånger vid klappandet. Han har upptäckt att det kan vara ganska skönt och mysigt med sådan kontakt. Fram tills i går. Nu får jag plötsligt inte klappa på honom längre.

Däremot har han blivit väldigt modig och tuff, han vågar vara överallt, han tar för sig och han bråkar med både Raven och Fanta.

Jag har bokat en preliminär tid för båda pojkarna på mitt jobb i morgon. Men som situationen är nu så kommer jag antagligen inte att få in dem i transportburarna i morgon bitti, så vi får nog skjuta fram besöket ett tag till.  :/

Det har redan gått fyra veckor sedan pojkarna kom hit. Jösses, vad fort tiden går!

Det som har hänt de senaste två dagarna är att jag nu har fått klappa lite försiktigt även på Vidar.  :)

I dag lyckades jag också att ge Stronghold till både Arvid och Vidar. Det är ett medel som man droppar i nacken och det dödar bland annat öronskabb och loppar. Jag misstänker att de har åtminstone öronskabb i alla fall och kanske även loppor, även om jag inte har sett några bevis på det. Men Vidar kliar sig lite ibland, och stackars Arvid kliar sig nästan hela tiden. Det är inte bara en vanlig klåda, utan han både kliar sig mycket och dessutom tvättar han sig och biter sig på olika ställen. Jag har sett att han har minst ett sår på ryggen som förmodligen är ett resultat av att han tvättar och biter sig så mycket.

Förhoppningsvis kommer medlet att hjälpa ganska snart och göra så att kliandet dämpar sig lite.  :/

I går kväll hände något roligt och väldigt oväntat. Jag hade lagt mig i sängen för att sova men det var inte helt mörkt i sovrummet för en lampa var fortfarande tänd. Då kom Vidar upp i sängen och lade sig mellan mina ben. Vad förvånad jag blev! Han låg kvar där en stund och tvättade sig lite. Jag funderade på om han inte förstod att det var mina ben som var under täcket. Men samtidigt så såg han ju att jag låg där för vi tittade på varandra och jag pratade lite med honom. Sedan flyttade han på sig till en ny plats bredvid mig fast längre ut på kanten av sängen. Jag tror att han låg kvar där när jag somnade. Det var så roligt att han självmant valde att vara så nära mig.  :)

De små stegen framåt börjar bli lite större. Pojkarna får röra sig fritt överallt här hemma nu och det går bra. Vidar som förut har tyckt att det har varit tryggast att ligga under skåpet i köket har hittat en plats i sovrummet som han verkar gilla.

Arvid har haft några olika favoritplatser. Först var det ett hörn på golvet i köket. Sedan var det på spisen en ganska lång tid och de senaste dagarna har han legat på en plats nära ytterdörren.

I dag när jag kom hem från jobbet var han inte på någon av de platserna. Jag hittade honom i badrummet på tvättmaskinen. Jag gick fram till honom för att hälsa och då inträffade det hittills största framsteget. Jag provade lite försiktigt att klappa på honom och jag fick göra det!  :D

Eftersom killarna i köket har bestämt sig för att utforska resten av hemmet lite då och då utan min vetskap, så lät jag gallerdörren till köket vara lite öppen i går kväll.

Jag hade knappt hunnit lägga mig i sängen förrän Arvid kom in i sovrummet. Men så fort han såg att jag låg i sängen så vände han och gick ut igen. Efter en liten stund var det någon som inte hoppade utan klättrade upp i sängen. Det var Vidar. När han såg att jag låg där hoppade han direkt ner på golvet igen. Lite senare när jag hade släckt lampan kom Vidar upp i sängen en gång till, men när han märkte att jag fortfarande låg kvar där så försvann han ner på golvet för andra gången. Vad som hände under natten när jag sov har jag inte en aning om.  :)

I dag har killarna fått vara i köket, men när jag kom hem från jobbet öppnade jag gallerdörren igen och båda två har varit på en ny upptäcktsfärd. Det blir spännande att se vad som händer när jag lägger mig och släcker lampan i kväll.  :)

I dag mötte jag Arvid i hallen. Han var på väg från badrummet tillbaka till köket. Så förvånad jag blev, jag visste inte att han också har hittat vägen ut. Jag tittade på honom och han tittade på mig, och utan att visa någon rädsla för mig fortsatte han att gå lugnt till köket. Så nu vågar tydligen även Arvid sig på att utforska resten av hemmet. Utan att jag visste om det...  :/

Karantän gick bra i två veckor, men nu verkar det alltså som att den är över, och det var pojkarna själva som bestämde att den är det.  ;)

Lilla Vidar som känner sig mest trygg under skåpet har vid minst två tillfällen tagit sig ut ur köket och varit på upptäcksfärd i resten av hemmet. Jag var lite fundersam några gånger när gallerdörren till köket inte var helt stängd trots att jag var säker på att jag hade dragit igen den. I går eftermiddag hände det igen och det var då jag blev lite misstänksam. Arvid låg som vanligt på spisen (hans favoritplats numera) så då tittade jag in under skåpet. Ingen Vidar där. Han var inte någon annanstans i köket heller och det var då jag förstod vad han hade gjort och varför dörren har varit lite öppen några gånger förut också. Jag letade och hittade honom i vardagsrummet. Men då blev han rädd och sprang tillbaka till sin plats under skåpet i köket. Han är fortfarande rädd för mig, men han är alltså inte för rädd för att utforska miljön här. Bra!  :)

Vi gör små små framsteg här. Arvid är den som hittills har varit mest modig och vågat vara framme i köket när jag är där. Men både i går kväll och när jag kom hem från jobbet i dag satt Vidar vid gallerdörren i köket och tittade ut i hallen, och till skillnad mot tidigare så vågade han sitta kvar där en liten stund medan jag pratade lite med honom innan han kröp in under skåpet igen.  :)