djurhem

Här rullar dagarna på och de ser ungefär likadana ut. Pojkarna äter, sover och busar. De verkar trots allt att trivas här och visar inte på något sätt att de vill ut härifrån. De har nog insett att det är ganska skönt att ha tak över huvudet, skydd mot väder och vind, och mat som serveras utan att de behöver anstränga sig och kämpa för att få något att äta. Dessutom får de ju en massa klappar och gos, vilket de nog inte har fått så mycket av förut. De verkar i alla fall ganska nöjda.  :)

I dag har Vidar varit spårlöst försvunnen. På förmiddagen lämnade jag ett pågående pussel utan tillsyn några minuter och när jag kom tillbaka satt Vidar och Arvid på golvet med pusselbitar omkring sig. Jag sade till dem "Nej nej killar, de här får ni inte leka med" och började att plocka upp bitarna från golvet. Då gick Vidar iväg och jag tänkte inte så mycket på det. Men när jag hade plockat upp bitarna skulle jag kolla vad pojkarna gjorde. Arvid hade lagt sig på sin favoritplats på sängen, men Vidar kunde jag inte hitta. Jag tittade i garderoben där han brukar ligga, men där var han inte. Jag tittade på några fler platser utan att hitta honom. Jag tänkte att han kommer väl fram snart och satte mig med pusslet en stund. Efter någon timma letade jag efter Vidar igen men jag kunde fortfarande inte hitta honom. Jag gjorde flera försök att hitta honom under dagen, men utan resultat. Jag letade på alla hans vanliga platser och jag letade på alla andra tänkbara platser, men jag hittade ingen Vidar någonstans.  :/

Efter drygt sju timmar kom han plötsligt fram igen. Jag vet inte var han gömde sig under hela den tiden och han har inte berättat det trots att jag har frågat honom flera gånger. Ingen av de andra katterna har sagt något heller. Jag är så nyfiken; jag vill väldigt gärna veta var han kunde gömma sig så bra.  ;)

För det mesta sover båda pojkarna nästan hela natten när de väl har lagt sig och kommit till ro. Men ibland vaknar någon av dem, eller båda två, och är uppe och busar lite en stund. Jag märker oftast inte det när jag sover, utan jag ser det i så fall på morgonen när jag vaknar om de har gjort något som syns. Men vid 4-tiden i natt vaknade jag av att något ramlade ner från en ganska hög höjd. Det lät också som att något gick sönder när det slog i golvet. Vem var skyldig? Lilla Arvid låg bredvid mig i sängen så med hjälp av uteslutningsmetoden så bör det då ha varit Vidar. Dessutom hittade jag honom på platsen där buset hade ägt rum, så han kunde inte skylla på någon annan.  ;)

Båda pojkarna har en längre tid egentligen varit redo att bli adopterade och flytta till sina för-alltid-hem. Förutom den lilla detaljen att de blir jätterädda och gömmer sig varje gång det kommer en annan människa hit. De är för tillfället så friska som de kan vara och de är väldigt sociala och gosiga med mig. Men det är bara med mig som de vågar att vara det. Det gör att det är lite svårt att marknadsföra och visa upp dem för potentiella adopterare när de gömmer sig så fort någon kommer hit.

Jag har inte bråttom att få iväg dem, för de är trevliga och mysiga katter, de verkar att trivas här och de kommer bra överens med hemmets katter. Men det är verkligen dags att ta tag i det här nu och jag måste diskutera detta med föreningen som har hand om dem. Ska de flytta? Eller ska de stanna?

Dammsugaren är riktigt otäck. I alla fall om man frågar Arvid och Vidar. Efter att ha varit här drygt ett halvår har de lärt sig vad det betyder när jag öppnar städskåpet. Jag behöver inte ens plocka fram dammsugaren, det räcker med att jag öppnar dörren och att de hör att jag tar tag i dammsugaren för att lyfta ut den från skåpet. På två sekunder är pojkarna spårlöst försvunna och sedan dröjer det en liten stund efter att jag har dammsugit färdigt innan de kommer fram från sina gömställen. Får se om de blir mindre rädda för den så småningom när de har vant sig och kanske förstår att den inte är så farlig eller om den alltid kommer att vara så otäck.  ;)

Man kan inte tro att Arvid och Vidar som är så smala och slanka äter så mycket mat. Men oj, vad de äter mycket! Det är inte så att de hetsäter som många katter som får kämpa och slåss för maten gör. Båda vet att det fylls på i skålarna så att de inte behöver vara hungriga. Det är inte heller så att de äter upp allt i skålarna på en gång, för det finns ofta lite kvar när de är färdiga. Nej, det är mängden mat som jag syftar på. De äter så mycket! Jag får fylla på i skålarna flera gånger per dag. Var får all mat plats i deras små magar?