djurhem

Det kom in en kvinna på jobbet häromdagen. Hon hade en upphittad katt med sig och undrade om vi kunde hjälpa henne med att tyda kissens örontatuering. Tatueringen var ganska otydlig men efter några försök av mig och två sköterskor så lyckades vi komma fram till en märkning som vi fick en träff på. Som tur var hade kissens ägare registrerat sig och katten så att det gick att hitta dem. Kvinnan som kom in med katten ringde ägaren och frågade om de saknade en katt, vilket de gjorde sedan ungefär en vecka tillbaka. Det blev ett lyckligt slut den här gången; kissen fick komma hem, ägaren blev glad över att få tillbaka sin saknade kisse, kvinnan som kom med katten blev glad över att ägaren hittades och jag blir alltid glad av att det finns godhjärtade människor som bryr sig om en bortkommen kisse och som försöker att hitta ägaren.  :)