djurhem

Vidar är en riktig goskille som ligger bredvid mig i sängen varje kväll nu. Ofta ligger han där när jag vaknar på morgonen också.

Arvid får jag fortfarande inte peta på. När jag kom hem från jobbet i dag sträckte jag som vanligt fram handen för att hälsa och för att se om jag skulle få röra vid honom lite. Det fick jag inte. Men för en stund sedan kom han upp i soffan och lade sig i den trots att jag satt där. Med avstånd mellan oss så klart, men han kom ändå frivilligt ganska nära mig utan att det handlade om att få mat.

Jag tror inte att han är så rädd och arg egentligen, utan det handlar nog om att han inte mår så bra. Dels har han ju ont i en eller flera tänder, och dels så har han säkert väldigt ont i sina uppslickade sår som han har på olika stället på kroppen. Förhoppningsvis går det kanske lite bättre att socialisera honom när han har fått hjälp med det och mår lite bättre.