djurhem

Pojkarna känner sig numera så hemma och självsäkra här att de tar plats, de vågar att göra saker och de hittar på en massa bus. Någon (Arvid?) har till exempel varit uppe på bänken i köket flera gånger när det har stått människomat där och smakat på den, och i går hittade jag min ena sko nedanför elementet i vardagsrummet. Det var definitivt inte jag som hade lagt den där men jag är ganska säker på att det var en liten svartvit kille vid namn Vidar som hade släpat in den dit.  ;)  Båda pojkarna använder dessutom min soffa som klösmöbel, vilket jag inte uppskattar. Men för det mesta är det vanligt bus med leksaker och varandra.

Det känns både bra och roligt. Inte buset med mina saker då förstås, men att de har blivit så modiga och har kommit så långt sedan de kom hit.  :o)