djurhem

Jag behöver klippa klorna på Saga. Men hur ska det gå till?  :/

Saga på den nuvarande favoritplatsen.

 

Saga är ju för rolig. Min händer är ju för det mesta otäcka och farliga, med resten av mig är helt ofarlig. Så pass ofarlig att hon kommer fram och luktar på min arm när jag ligger och läser i sängen, hon lägger sig väldigt nära mig och sover när vi lägger oss på kvällen, hon "buffar" på mig när hon tycker att jag ska gå upp på morgonen och hon stryker sig mot mina ben när hon ska få mat.

Nu har hon även börjat med att ta min plats i soffan. När jag kommer och ska sätta mig där så tittar hon på mig som att hon medvetet utmanar ödet. Och när jag sätter mig bredvid henne så ligger hon kvar.  :)  Men utan kontakt så klart! Om min hand kommer för nära så får hon väldigt bråttom därifrån.

Häromdagen gjorde jag en chansning och lyfte upp Saga efter att som vanligt ha klappat lite på henne när jag serverade maten. Resultat? Saga gav mig en rak högertass som i sin tur gav mig ett blodigt rivmärke på hakan. Japp, jag får skylla mig själv; det var för tidigt att prova en sådan sak.  :/

Som tur är så blev det inte ett bakslag av det här; Saga beter sig som vanligt och jag kan fortfarande stjäla några snabba klappar när de får frukost.

Jag fortsätter att klappa lite på Saga utan hennes medgivande. Vi (jag) har nästan gjort det till en rutin nu; varje gång katterna får frukost klappar jag lite på Saga innan hon börjar äta. Det går bra eftersom hon är så fokuserad på maten då. Självklart märker hon ju att jag gör det, men hon står stilla en kort stund så att jag hinner dra med handen längs huvudet och ryggen på henne några gånger. Det är precis som om hon funderar på hur hon ska göra. Är det otäckt? Eller är det skönt? Det verkar faktiskt som att hon tycker att det är både otäckt och skönt samtidigt, så pass skönt att hon står kvar en liten stund tills förnuftet tar över och säger att det är otäckt, och först då flyttar hon på sig och blänger lite på mig.  ;)

Det går absolut inte vid något annat tillfälle; kommer jag för nära med mina händer när det inte vankas mat så flyttar hon snabbt på sig. Men jag är både envis och ihärdig; jag tänker fortsätta att klappa på henne lite då och då vid frukosten tills hon tycker att det är mer skönt än otäckt och låter mig klappa henne på riktigt.  :)

Djur dör inte enbart av avlivningar på djursjukhus och djurkliniker. De dör av andra orsaker också. Häromdagen fick jag tyvärr bevittna hur en kisse avled på operationsbordet. Det var inte ens ett kirurgiskt ingrepp; kissen var inne för munsanering, d.v.s. för att ta bort tandsten och dra ut några tänder.

Innan ett djur sederas eller sövs så kollar en veterinär hur djuret mår, lyssnar på hjärtat och så för att se så att djuret klarar av det. Den här kissen mådde bra och hade gjort ett liknande ingrepp någon månad tidigare utan problem. Sövningen den här gången gick bra, men medan sköterskan tog röntgenbilder på tänderna slutade kissen att andas.

Två veterinärer och fyra sköterskor jobbade intensivt med kissen på bordet för att den skulle börja andas igen. De gav hjärt- och lungmassage, syrgas och injektioner. De kämpade en lång stund innan de fick ge upp.

Det finns alltid en risk med narkos, oavsett om man är djur eller människa. I de flesta fall går det bra, men alla klarar det inte. Den här kissens nio liv tog tyvärr slut på operationsbordet.  :(

Det händer att det kommer in patienter till djurkliniker och djursjukhus som blir omhändertagna av veterinären på grund av djurskyddsskäl. Det vill alltså säga djur som är i så dåligt skick eller misskötta av sin ägare att veterinären kontaktar djurskyddsombudet hos Länsstyrelsen.

Man undrar ju varför en del djurägare väntar så länge innan de tar sitt djur till en veterinär, ser de inte att djuret mår dåligt? Tyvärr är det ofta på grund av ekonomiska skäl som de väntar in i det sista innan de kommer in med sitt djur. De tycker att det är för dyrt med ett veterinärbesök och hoppas i stället på att djuret ska bli bättre ändå. När de sedan inser att de trots allt måste åka till veterinären så är det i många fall för sent och djuret avlivas.  :(

Men så finns det ju de som missköter sina djur och som då av veterinären blir anmälda till Länsstyrelsen. I vissa fall är djuren i så dåligt skick att de omhändertas omedelbart.

En del djur får då stanna kvar på kliniken/sjukhuset i väntan på ett beslut från Länsstyrelsen om vad som ska hända med det. Antingen att lämnas tillbaka till ägaren, att omplaceras eller att avlivas. Besluten kan ta lång tid vilket innebär att djuret kan få sitta där i flera dagar eller t.o.m i flera veckor.

När djuren inte lämnas tillbaka till sina ägare återstår ju två alternativ. Det är svårt att med kort varsel omplacera ett djur och i alldeles för många fall slutar det då i stället med avlivning. Det är både tragiskt och sorgligt att det ska drabba de oskyldiga djuren. En anställd inom djurvård sa en sak till mig som tyvärr är en ganska bra liknelse:

"Jag tycker synd om djuren som sitter och väntar på ett beslut om avlivning. De sitter ju på death row."  :(